Törsten rasar

Törsten rasar uti våra strupar, tungan hänger torr och styv och stel. Men snart vankas stora, kalla supar, var och en får sin beskärda del. Snapsen kommer, den vi vilja tömma, denna nektar lik Olympens saft, kommer oss att våra sorger glömma. Snapsen skänker hälsa, liv och kraft.

Helan tänder helig eld i själen, halvan rosar livet som en sky. Tersen känns från hjässan ner i hälen, kvarten gör oss till en människa ny. Låt oss skåla med varann, go’ vänner, skål för våran levnads glada lopp, törstens eld på nytt i strupen bränner. Leve livet! Skål och botten opp!