Qväde till en sup

När lurviga vikingar hade bankett efter blodigt och givande kap var det gny uti sal, där en gödgris på spett svann med mjödbrus och mäktiga rap. Men när tiden var inne, en bärsärk stod opp med ett svaj i sin ärriga bål. En stridslur gav ton, och när det var stopp föll han in med ett väldeligt vrål:

En sup skall vi ha, som är rivandes bra, och som känns uti ryggbast och hull! En sup skall vi ha, hej och hoppsan fallera, så blir jag så glader och full.

Med tiden vi fått något finare sätt ett rap släpps ej fram som beställt. I ledung vi fått en turistetikett, och vi vänslas med tärnor helt snällt. Men när tiden är inne för småvarmt och sup då släpper vi Barrabam loss. Då vaknar en viking i folksjälens djup, och han vill ju väsnas och slåss.

En sup skall vi ha…

Denna visa vann tredje pris i TF:s sångtävling inför invigningen av Urdsgjallar 1966. Upphovsmannen är för övrigt Bosse och Robert Österbergs far.