Polyteknikernas Marsch

Vi äro en släkt som av anor ej vet, av forntida bragder och ära. Vi äga ej minnen, men i våra fjät skall framtiden guldskördar skära. Med vapen av vetande harnesk av rätt vi stå i kulturfolkens leder, och strida den ädlaste kamp man har sett, för sanning, för ljus och för heder.

Ej sudlat av blod är vårt fria banér, ej härjat det hänger i trasor, ej sorgligt åt kommande släkten det ger en bild utav mord och av fasor; men högt vi det bära i ljus och i glans, där står uti guldskrift vår lära, att ädlare frukter på jorden ej fanns än välstånd och arbete bära.

Bred ut dig och blända du ädla standar och vittna om kraftiga söner, att ostraffat våldet den krona ej tar, som dig uti solglans nu kröner. Ty kring dig står samlad din trognaste vakt med ljus uti håg och i sinnen. Och kunskap är välde och ljuset är makt, långt mer än de skönaste minnen.

Arbetaresöner, vår stolthet det är att adlas av arbetets möda. Ej ryktet vårt namn omkring lundarna bär, men stater och länder vi stöda. I tysthet vi sträva, i tysthet vi dö, vårt arbete ensamt förbliver. Det står emot tidernas svallande sjö, och trösterik hugnad oss giver.

Ursprungligen en dikt vid namnet »Teknologmarsch», publicerad i TF:s tidning »Arbetaren» år 1881. Den första tonsättningen av Karl Flodin framfördes 1890. Den numera sjungna versionen komponerades av Robert Kajanus 1901.