Kosmonaut Nikolajevs kvalfulla rymdfärd

Mitt namn är Nikolajev, kosmonaut ifrån Sovjet, och jag åker runt jorden i min rymdraket, men jag har råkat ut för en olycka stor, för jag glömde gå på muggen innan jag for.

Jag längtar hem, hem till min planet, till fru och barn, hemma i Sovjet, men mest till ett hus med ett hjärta på dörr. Hem, hem till min planet! Jag vill ej vara instängd i raket, där det ej finns nåt hus med ett hjärta på dörr.

Min kapsel är fylld utav fina instrument för att mäta kosmisk strålning och sånt som inte är känt. Där finns nästan allt vad jag behöver av komfort, men en viktig detalj – det har dom glömt bort!

Jag längtar hem…

Jag lider de allra hemskaste kval, jag känner mig vissen och sjuklig och skral. Det jäser i magen – nu tränger det på, och jag undrar hur fasen detta ska gå?

Jag längtar hem…

Och jag skall vara uppe i 64 varv, så har Hrustjov sagt – fast jag tycker det är larv, för det tar flera da’r innan jag kommer ner. Nej fan vad det värker! Jag står inte ut mer!

Jag längtar hem…

Och sen när jag landat ner på Röda Torget och skall hälsas välkommen med parader och ståt, då täcks inte jag stiga ut ur min raket, för jag (jo, ni vet nog!) och byxan är våt.

Jag längtar hem…