Frans Mikael Franzéns dryckesvisa

När skämtet tar ordet vid vänskapens bord med fingret kring glasen som dofta. Så drick och var glad, på vår sorgliga jord man gläder sig aldrig för ofta. //:Ty en blomma är glädjen, i dag slår hon ut, i morgon förvissnar hon redan. Just nu, när du kan, hav en lycklig minut, och tänk på det kommande sedan.://

Vem drog ej en suck över tidernas lopp? Dock sitt ej och dröm på kalaset! Här lev i sekunden och hela ditt hopp se fyllas och tömmas i glaset. //:Här sörj ej för glaset, om fullt, så drick ut. Om tomt, så försänd det att fyllas! Och minns allt det sköna och goda förut sen glädjen och nöjet må hyllas.://

Ty ägne vi först åt värdinnan en skål; vad vore vår fröjd utan henne? Sen prise vi värden och särskilt hans bål; vad vore vårt mod utan denne? //:Dem båda förene ett glas och en sång, de själva så skönt sig förente. Med druvorna myrten blev skapt på en gång; vem ser ej, vad himmelen mente?://

För övrigt må värden ge alltid nytt skäl till ständig omsättning av glasen och visa att rangen är nyttig likväl till skålarnas mängd vid kalasen. //:Men förr’n han är färdig med klang och harang vi skynde att självmante dricka och helge ett glas, som är över all rang i tysthet en var åt sin flicka.://